Gudfadern II (1974)

Regi: Francis Ford Coppola

Manus: Francis Ford Coppola, Mario Puzo

Gudfadern del II är en betydligt mer mörk historia än den första delen. Michael Corleone har etablerat sig på toppen inom maffian. Han har kvar sina ambitioner om att göra Corleone familjen till en laglig familj, men den förändringen lyser med sin frånvaro. Michaels utveckling, eller snarare av makten korrumperande, från första filmen fortsätter här, och tyngden av hans synder är enorm och växande. Det är en mycket sorglig film, och i jämförelse med första delen ett mycket mer tydligt ställningstagande gentemot maffian. Det är inte någon glorifiering som förekommer, utan en skildring av den korrumperande effekt makten medför. Liksom i första filmen så inleds den andra delen med en familjefest, denna gång i form av konfirmationen av Michaels och Kays son Anthony. Michael tillgodoser familjen Corleones intressen i framförallt Las Vegas och på Kuba. Hans kontakter blir allt mäktigare, liksom hans fiender.
Parallellt med fortsättningen från första filmen, med Michael som Corleones överhuvud, får vi också en tillbakablick på Michaels far, Vito Corleone (Robert De Niro), och hans liv. Denna del var med i Mario Puzos roman Gudfadern, men utelämnades i första delen. Vito tvingas fly från Sicilien, efter att hans familj blivit mördad i en vendetta. Han tar sig till USA och jobba sin expedit i en butik. Han får där inblick i vilken makt den lokale gangsterbossen har, och börjar själv att en vandring mot denna makt. Med den följer respekt och förmögenhet, allt i takt med hans makt växer.
Genom de två historierna får vi se likheterna mellan Michael och Vito, men också skillnaderna. Michael är en mörkare och än mer hänsynslös version av sin fader. När man jämför det han har blivit med vad han var är det inte utan man blir sorgsen till sinnet.
Återigen bjuds vi på flera bekantskaper med häftiga karaktärer, och får bevittna mästerliga porträtt, framförallt av Robert De Niro och hans tolkning av en ung Vito Corleone. Än en gång är manuset skrivet av Mario Puzo, tillsammans med Francis Ford Coppola.

Hur vida den andra delen är bättre än den första eller vice versa, är diskutabelt. Vissa föredrar det djup och storslagenhet som den andra delen bjuder på i form av moraliska förfall. Den är dessutom mer avancerad i form av den komplexa uppbyggnaden med hoppandet mellan Michael och den unge Vitos tidslinjer. Andra föredrar den första delen, kanske för att den är en lättare film att ta till sig eller för att det är regel att uppföljaren aldrig är lika bra som sin föregångare. Gudfadern del II är minst sagt ett uppfriskande undantag på den punkten.
Den vann sex Oscar för bästa film, regi, manus, manlig biroll (Robert De Niro), scenografi och musik. Det är enda gången priset för bästa film har gått till en uppföljare.