Regi:
Stanley Kubrick
Manus:
Stanley Kubrick (Screenplay)
Anthony Burgess (Novell)
När filmen hade premiär så var den extremt framgångsrik, men blev också hårt kritiserad. Faktum är att regissören själv, Stanley Kubick, drog tillbaka filmen från visning i England. Anledningen är det (på den tiden) extrema våld, eller ”Ultra violence” som det beskrivs som i filmen. Idag bleknar det givetvis i jämförelse med de värre actionfilmerna, men lyckas ändå väcka obehag. Filmen är en science fiction, och en väldigt oroväckande framtidsversion. Alex De Large (Malcolm McDowell) är en ung man som har som största nöje att misshandla och våldta tillsammans med sitt gäng. Filmen börjar med att följa detta gäng, uppklädda i vita overaller, suspensoar, plommonstop och talandes ett eget språk (en blanding mellan ryska och cockneyslang), på deras våldsamma upptåg. En av filmens mest kända scener är när Alex, efter att ha brutit sig in i en finare villa, växlar mellan att misshandla maken i huset och våldta hustrun, samtidigt som han sjunger ”Singing in the Rain”. Efter ännu ett våldsdåd kommer lagen ikapp Alex, och han döms till fängelse. I strävan efter frihet börjar han snabbt forma sig till en mönsterfånge, men när han för höra om en experimentell behandling så kommer han snart på andra tankar. Den experimentella behandlingen innebär att han, efter att ha genomgått en två-veckors behandling, ska bli släppt på fri fot. Han anmäler sig, och behandlingen sätts igång. Syftet är att genom en behavioristisk behandling beröva Alex på hans våldsamma sida, och alla de egenskaper som går emot statens normer, men med det berövas han också på en stor bit av sin mänsklighet. Det som till stor del definierar Alex som individ är förmågan att begå onda handlingar. Utan den förmågan blir den frihet han försätts i tom. Filmen spelar på obehag. Till en början väcks obehaget av Alex djuriska och genom onda handlingar. Efter det blir obehaget än starkare när statens ”behandling” mot Alex skildras. Det tomma skal som blir kvar av honom efter att staten har försökt omforma honom är både skrämmande och tankeväckande. Även om våldscenerna är utdaterade, så känns själva kärnan, uttråkade ungdomar som i sin tristess och jakt på spänning ägnar sig åt brutalt våld, skrämmande aktuell. Och även hur långt vi är beredda att gå i vår strävan att forma de individer som går emot vår uppfattning av ett korrekt uppförande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar