The Graduate (1967)

Regi: Mike Nichols

Manus: Calder Willingham
Buck Henry

När Benjamin Braddock (Dustin Hoffman) återvänder till sitt barndomshem efter sin universitetsexamen med sanslöst mycket fritid och en växande ovilja att ta tag i sitt liv. Efter några möten med en vän till hans föräldrar, Mrs Robinson (Anne Bancroft) – fast besluten att förföra den unge Benjamin – utvecklas en affär mellan dem. Affären blir än mer komplicerad när Benjamin förälskar sig i Mrs Robinsons oskyldiga, duktiga dotter, Elaine (Katharine Ross). Detta triangeldrama, med moder och dotter i rollerna, var väldigt vågat när filmen kom, på gränsen till skandalöst. Den dimma av mytomspunnenhet som omger karaktären Mrs Robinson förstärks av att filmen lanserades tillsammans med den nyinspelade låten Mrs Robinson, med Simon and Garfunkel. All övrig musik är också Simon and Garfunkel låtar, vilket underströk att det var till den unga generationen filmen riktade sig till. Mike Nichols var vid den här tiden besatt av Simon and Garfunkel, och ville ha (förutom några av deras gamla låtar, som ”The sound of silence”) ha några helt nya låtar. Dessvärre turnerade Simon and Garfunkel så mycket att det inte fanns tid att skriva nytt material. Det enda de hade var en låt som gick under projekttiteln ”Mrs Roosevelt”. Efter att ha fått höra låten, sade Nichols till Paul Simon att han från och med nu sjöng om ”Mrs Robinson”. Det fanns självklart också en kommersiell tanke bakom det här. Genom att släppa filmen med bara låtar från den populära popduon så underströks det ytterligare att det var den yngre generationen man riktade sig till. Konceptet har därefter använts av ett oändligt antal Hollywoodfilmer.

Dustin Hoffman spelar sin karaktär briljant, de känslor han lyckas förmedla med sitt tafatta sätt utan att säga ett ord, eller knappt röra en min heller för den delen, är mycket imponerande. Anne Bancroft, som Mrs Robinson, svarar även hon för mycket bra porträtt av en alkoholiserad hemmafru med en aura av kyla runt sig.
Filmen är än idag omdiskuterad, och det är framförallt slutet som väcker många tankar, ett slut som, beroende på tolkning, står i stark kontrast till dagens typiska romantiska slut.