The Nightmare Before Christmas (1993)

Regi:
Henry Selick

Manus:
Tim Burton
Michael McDowell
Caroline Thompson

Tim Burton är en av de mest originella regissörerna och producenterna i Hollywood, och det märks i samtliga av hans filmer. The nightmare before Christmas är inget undantag. I denna stop motion-animerade film möts de mest originella idéerna med brillianta sångnummer.
I den magiska staden Halloween Town bor alla Halloweens monster, spöken och varelser. Deras liv uppfattas utifrån som ganska tomt, eftersom hela deras liv, av allt att döma, går ut på att fira Halloween, och under årets resterande dagar, förbereda för halloween. Skeleton Jack, den inofficielle ledaren för Halloween Town, är fruktansvärt uttråkad och rastlös. Han anser sig briljera på vad han gör, vilket är att vara otäck, utan att riktigt försöka. Men så, utav en slump när han är ute och promenerar och sjunger klagosånger över sin misär, hamnar han i en helt ny stad och en helt ny värld. Christmas Town heter den, och där bor tomtenissar och självaste Santa Claus (eller Sandy Claws som Jack tror han heter). Det är här de förbereder julen, och alla de presenter som ska ut till barnen runtom. Jack faller ögonblickligen i förälskelse med denna stad, och den lycka som alla där utstrålar. En lycka han bestämmer sig för att ta över, för i år är det Halloween Towns invånare som ska sprida julen över världen.
Som röstskådespelare hör vi bland annat Chris Sarandon, Catherine O’hara och Ken Page. Jacks sångröst framförs utav av Danny Elfman.
Filmens storhet ligger mycket i de underbara musiknummer som Danny Elfman ligger bakom. Han anser att skapandet av låtarna till The nightmare before Christmas som ett av de lättaste jobben han haft, eftersom han kände att han hade så mycket gemensamt med Jack. När vi först får stifta bekantskap med Halloween Town och dess invånare, så är det genom ett sångnummer som både är trallinbjudande och kusligt.

Tim Burton skrev The Nightmare Before Christmas som en 3-sidors dikt 1980. Disney köpte upp rättigheterna, och diskuterade med Burton om att göra en halvtimmesfilm eller ett special TV-avsnitt. Förhandlingarna kom ingenvart dock, men Tim Burton behöll iden och när han 1990 fick reda på att Disney fortfarande ägde rättigheterna, beslöt han sig för att göra en långfilm av den. Disney gick med på det, men valde att ge ut den genom Touchstone Pictures istället för Walt Disney’s Pictures. De var rädda att filmen skulle vara allt för ond och mörk för den unga publik de i första hand vänder sig till. Och visst, The nightmare before Christmas är inte en riktig barnfilm, utan den är mörk och har en vuxnare humor. Det gör att den passar utmärkt även i äldre åldrar. För den som växt upp med den så är den säkerligen en klassiker som bör ses åtminstone en gång varje år när det lider mot jul.