Regi: Darren Aronofsky
Manus: Darren Aronofsky,
Sean Gullette &
Eric Watson.
Pi ifrån 1998 är den fantastiske regissören Darren Aronofskys första långfilm. Innan hade Aronofsky gjort tre stycken ganska framgångsrika och populära kortfilmer. I Pi, på manhattan, bakom 6 lås möter vi den paranoide och lätt psykotiske matematikern Maximillian Cohen. Maximillian är ett tekniskt och matematiskt geni. Men det är tyvärr nästan det ända han är bra på. När Maximillian var barn så stirrade han in i solen för länge och lider nu av svår huvudvärk. Han klarar även inte av någon social kontakt med människor, förutom med en åldrande professor vid namn Sol Robeson (Mark Margolis). Maximillian är besatt av att hitta mönster i nummer och att bryta ner koder. Maximillian lever sitt liv efter följande tre påståenden 1, Mattematik är naturens språk. 2, allting omkring oss kan representeras och förstås med siffror. 3, Om du betraktar siffrorna i vilket system som helst så kommer du upptäcka mönster. Alltså finns det mönster överallt i naturen. Med dessa principer i bakhuvudet bestämmer sig Maximillian för att hitta ett sätt att förutspå aktiers beteende. Men denna kunskap kan gynna väldigt många människor. Vilket betyder att han kan hamna i väldig fara.
Pi är en riktigt bra film. Man märkte redan då vilken bra regissör Darren Aronosky skulle komma att bli. Sen lade han ribban väldigt högt för sig själv när hans andra långfilm var den oförglömlige Requiem for a dream. Pi var en bra start på en ännu bättre karriär för Darren Aronofsky. Framför allt efter han gjorde den så billigt (60.000$) och sedan sålde den till Artisan för 1.000.000$. En sak som kännetecknar Aronofskys filmer är musiken som är lite techno aktig med lite hip-hop känsla. Det är också alltid samma kille som gör och har gjort (hittils) musiken till Aronofskys alla lång filmer ( pi, requiem for a dream, the fountain och the wrestler) han heter Clint Mansell och gör faktiskt en så kallad "cameo" i Pi som fotografen i tunnelbanan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar