onsdag 14 april 2010

Gladiator (2000)

Regi: Ridley Scott

Manus: David Franzoni, John Logan, William Nicholson

Få filmer har en lika storslagen inledningsscen som Gladiator. Djupt inne i de germanska skogarna tar den skildring av antika Rom sin början. De romerska legionärerna, ledda av general Maximus Decimus Meridius (Russell Crowe), attackerar en hord av barbarer. Året är 180 e.Kr. och det Romerska riket står på sin topp. Slaget är episkt, blodigt och rakt igenom underbart välfilmat. Vi får se den romerska, civiliserade krigsmakten, med sin taktiska genialitet och ingenjörsskicklighet, gå en kamp mot en ursinnig fiende, som lever upp till den typiska bilden av en barbar. När solen går ner har general Maximus vunnit ännu en triumfartad seger åt det romerska riket och sin åldrande kejsare, tillika beskyddare, Marcus Aurelius (Richard Harris). När kejsaren dör, efterträds han av sin son, Commodus (Joaquin Phoenix), som besitter både äregirighet och en stark avundsjuka gentemot Maximus. Han tvingar honom till exil och låter avrätta hans familj. Efter att Maximus blivit omhändertagen av slavhandlare, tränas han till att bli gladiator. Han skapar sig snabbt ett namn, och snart står han i Rom, på Colosseums grus, och kämpar inför de blodstörstande invånarna och den svekfulle kejsaren Commodus. Maximus har ingenting kvar, förutom sitt svärd och sin hämndlystenhet.
Filmens trogenhet till historien är ganska omdebatterad, och den ska självklart inte ses som en verklighetstrogen skildring av den antik-romerska epoken. De tog hjälp av historiker för att få lärdom om tiden då filmen utspelar sig, men dessa historiker ställde sig mycket skeptiska till de förändringar som gjordes, och hoppade antingen av eller bad om att inte bli omnämnda i filmens eftertexter, av rädsla för att få titeln ”Historikern bakom Gladiator”. En kanske inte allt för bra merit att ha i sitt CV som seriös historiker.
Gladiator är ändå en av de mest storslagna och sevärda skildringarna av antiken som producerats av Hollywood. Filmatisering är extremt häftig, med det återuppbyggda antika Rom i sin fulla prakt. Våldscenerna är blodiga och den spänning dem har en stark pådrivande effekt. I slutändan är det på gladiatorarenornas grus som utgör kärnan i filmen, med sin adrenalinpumpande brutalitet. Filmen blir dock inte ytlig, utan tar med den känslosamma sidan och skildrar på ett gripande sätt en man som har förlorat allt, sin familj och sin identitet.

Vi bjuds på fina skådespelarinsatser, framförallt ifrån Russell Crowe, som vann en Oscar för bästa manliga huvudroll, och Joaquin Phoenix. Russell Crowe, som inför inspelningen av Gladiator byggde upp en rejäl massa muskler och bantade bort 15 kg, kan inte anses som annat än en sexsymbol utöver det vanliga, i denna film. Av såväl den mest självförnekande kvinnan som homofobiske mannen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar