The Exorcist (1973)

Regi: William Friedkin

Manus: William Peter Blatty

Exorcisten är en mycket skrämmande berättelse om en flicka som blir besatt av en demon. Det var den första skräckfilm som blev en riktig biosuccé, och har påverkat andra filmer i genren mycket, bland annat med ”Det onda barnet”.
Den är baserad på en novell av William Peter Blatty, från 1971. Han hade läst ett fall om en 13-årig pojke som påstod sig vara besatt av en demon, och utifrån det inspirerades han att göra sin egen version med passande utbroderingar. Novellen ledde i sin tur att Blatty fick skriva manus till filmen. När den utkom på bio väckte den starka reaktioner och diskussioner. Vad är egentligen okej att visa på film var en av frågorna som debatterades, och det surrades om att folk spydde eller till och med blev tillfälligt psykotiska av att se filmen.

Regan MacNeil (Linda Blair) är en förtjusande dotter i de tidiga tonåren, till den berömda skådespelerskan Chris MacNeil (Ellen Burstyn). Efter underliga händelser så börjar Regan långsamt förändras, bland annat förutspår hon att människor i hennes moders bekantskapskrets ska dö. Chris blir bekymrad och söker hjälp på sjukhuset. Där tar förändringen än häftigare svängningar, och utbrott välfyllda med kreativa svordomar, gör såväl läkarna som Chris bekymrade. Slutligen meddelar sjukhuset Chris att de inte kan göra något och råder henne att istället söka hjälp hos kyrkan. Damien Karras (Jason Miller), en präst med tvivel på sin egen tro, är mannen hon vänder sig till, och lyckas till slut övertala honom att hjälpa hennes dotter. Med hjälp av den erfarne exorcisten fader Mervin (Max von Sydow) börjar de exorcismen för att driva ut den demon som besitter flickan.

Filmen har inspirerat många andra skräckfilmer, och även om den sega prologen känns utdaterad så är det övernaturliga med situationen av en besatt flicka tidslös. Det religiösa i filmen väcker starkt obehag, och den uråldriga ondska som strömmar ifrån en flicka som nyss var en riktig solstråle är väldigt skrämmande. Det är en klassisk kamp, mellan gott och ont, men det som skapar förvirring och rädsla hos publiken, är att ondskan kommer från barnet. Idag känns inte detta riktigt lika originellt som när filmen kom, eftersom det sedan dess har använts flitigt inom skräckgenren. Ett flertal scener lyckas, på ett kreativt sätt, väcka ett väldigt starkt obehag hos publiken, och i vissa stunder är man till och med beredd på att begrunda om det trots allt inte är sant att folk blev tillfälligt psykotiska av att se denna film.