Office Space (1999)

Regi: Mike Judge

Manus: Mike Judge

Även om Office Space aldrig blev en försäljningssuccé, så betraktas den som en riktig klassiker inom komedin. Den utspelar sig på IT-företaget Initech under 90-talet. Där jobbar Peter Gibbons (Ron Livingston) som programmerare, en deprimerad, rastlös och, på jobbet, förtryckt man. Han avskyr sitt jobb, och egentligen allting som händer i hans liv. Han misstänker att hans flickvän är otrogen, och på jobbet blir han ständigt omkringkörd utav sin chef, mannen som, enligt Peter, representerar allt som är fel och själslöst, Bill Lumbergh (Gary Cole). Tillsammans med sina två arbetskamrater, de som han faktiskt kan stå ut med, Samir Nagheenanajar (Ajay Naidu) och Michael Bolton (David Herman) försöker han göra det bästa av vardagen, vilket inte är helt enkelt. När de så gör upp en plan för att stjäla pengar ifrån företaget de jobbar för, sätter filmen igång på allvar. Händelsernas nycker gör dock att den plan de gjorde upp visar sig vara svårare än beräknat att falla på plats.

Humorn i Office Space är ganska svart. Peters liv är en enda stor misär, och en av de roligaste delarna i filmen, nämligen hur Peter blir behandlad av Lumbergh, är egentligen ganska tragiskt. Lumbergh är den typ av chef som går runt och kollar vad alla andra gör, redo att peka ut minsta misstag, och han är så upptagen med att göra detta att han aldrig ses utföra något arbete själv. Han går runt på kontoret (en så kallad Cube farm-miljö), beväpnad med en kaffekopp, och fäller på sitt säregna sätt ohyggligt dryga kommentarer. Varje mening börjar med ett ”Yeeeaaah..” ofta följt av ett ”I’m gonna neeeed you… to go ahead and…”.
En annan speciell personlighet på Initech är Milton Waddams (Stephen Root). En mycket sorglig man som ständigt blir överkörd av allt och alla, och mumlar för sig själv, med en röst som vittnar om ett grövre talningsfel, att han en dag ska sätta eld hela den här byggnaden.
Karaktärerna i Office Space påminner mer om seriefigurer än riktiga personer, där de irrar runt i det kubiskt uppbyggda kontoret.

Office Space lyckas fånga de vardagliga, frustrerande scener som utspelar sig, eller har utspelat sig, i de flesta människors liv. Ett jobb man hatar, eller en chef man hatar, är något nästan alla tvingas genomlida, liksom känslan av meningslöshet och rastlöshet. Utifrån det målar Office Space upp både svart och klockren humor.
En underbar scen utspelar sig när Michael och Samir får nog av den ständigt krånglande skrivaren, och bestämmer sig för att med traditionellt ultravåld avrätta den. En mycket klassisk frustration på icke-fungerande teknik, där lusten att ta till våld känns oöverkomligt stark. Nämnvärt är att vi i rollen som Peters flickvän, Joanna, ser en Jennifer Aniston, som (liksom så många andra gånger) kanske inte glänser men utför en helt godkänd insats.