onsdag 14 april 2010

Gudfadern (1972)

Regi: Francis Ford Coppola

Manus: Francis Ford Coppola, Mario Puzo

Gudfadern har många gånger kallats den mest inflytesrika skildringen av maffian genom tiderna. Utifrån familjen Corleone, en av de mäktigaste maffiafamiljerna i New York, får vi en inblick i den brutala, kalla och giriga ”undre världen”. Michael Corleone (Al Pacino) är den yngste sonen till den åldrande maffiabossen Don Vito Corleone (Marlon Brando). Han har tagit avstånd ifrån den värld som han far och resten av hans familj lever i. Ödet vill dock något annat, och av olika händelser så dras Michael, styrd av lojalitet, långsamt in i den värld som han egentligen föraktar. Vi får följa familjen Corleones förändring, vad gäller dess maktbalans såväl i den undre världen som inom familjen. Publiken får stifta bekantskap med familjen Corleone genom ett storslaget bröllop, där Don Vito Corleone gifter bort sin dotter till Carlo Rizzi. Michael är på bröllopet tillsammans med sin fästmö Kay Adams (Diane Keaton), en dam som, milt uttryckt, kommer från en familj med annorlunda traditioner jämfört med Corleone familjen. Liksom för tittaren så är det, lite passande, första gången Kay träffar familjen, och den presentation av familjen hon får berättad för sig av Michael, är skickligt gjord.

Inspelningen kantades till stor del av konflikter mellan filmbolaget Paramount och Francis Ford Coppola. Det var vid flera tillfällen nära att Coppola sparkades. Det var framförallt rekryteringen av Al Pacino och Marlon Brando som filmbolaget ställde sig kritiska till. Al Pacino var vid denna tid relativt okänd, men Coppola ville ha en okänd skådespelare som var italiensk-amerikansk. Med ”Gudfadern” kom också Al Pacinos stora genombrott.
Paramount hade vid den här tiden svåra ekonomiska bekymmer, och behövde en riktigt stor hit. Därför satte de stor press på Coppola, och det fanns en ”backup-regissör”, redo att ta över om Coppola skulle få sparken. Han stod dock fast vid sina beslut, och klarade av att hantera den enorma press han var satt under, och reslutat blev… ganska bra. Vissa kompromisser syns dock i filmen. Paramount ville ha mer våld, för att öka spänningen, och bland annat scenen när Don Corleones dotter, Connie Corleone (Talia Shire), blir misshandlad av sin make är en scen som lades till för att behaga filmbolaget.

Filmen är baserad på Mario Puzos roman ”Gudfadern”, och han var även med och skrev manuset tillsammans med regissören Francis Ford Coppola. Filmen är relativt trogen boken, men går ifrån boken genom att utelämna de kapitel som berättar om Don Vito Corleones förflutna, från tiden på Sicilien till hans väg som maffiaboss i New York. Denna del kom att behandlas i uppföljaren till ”Gudfadern”.
Den har ofta kallats den bästa filmen genom tiderna, och vann Oscar för bästa film och manus. Dessutom vann Marlon Brando Oscar för bästa manliga huvudroll. Ett pris han vägrade ta emot.

1 kommentar:

  1. En bra recension på en riktigt klassiker. Bra jobbat, grabbar!

    SvaraRadera