Equilibrium (2002)

Regi: Kurt Wimmer

Manus: Lucas Foster
Jan De Bont

Denna kusliga framtidsversion utspelar sig efter att ett tredje världskrig har brutit ut. Kriget förde med sig katastrofala konsekvenser, och de som överlevde insåg att mänskligheten aldrig skulle kunna överleva ett nytt krig. Därför arbetade världens ledare fram en plan för att förhindra att någon konflikt att någonsin bryta ut igen. Man ansåg att källan till konflikterna var människornas känslor, så som hat och avund. Genom massmedicinering beslöt man sig för att helt enkelt stänga av människans känsloliv, såväl de positiva som negativa aspekterna av det. Reslutat blev en värld där inga konflikter rasade, men också en värld där människorna framstår som tomma skal.
Känslor är förbjudna, liksom alla föremål som talar till känslorna – så som konst, musik etc. För att se till att detta efterföljs, har man grundat en ny polis, så kallade Clerics, som har specialtränats inom stridskonst och nått näst intill övermänskliga färdigheter. Dessa Clerics spårar upp och förintar alla ”känslobrottslingar”, effektivt och hänsynslöst. En av de högst rankade Clericsena, John Preston (Christian Bale), börjar, efter att ha hoppat över sin dos av den känslobedövande drogen, att återfå sitt känsloliv. Han upptäcker allt vackert som finns runtom kring honom, så som tavlor, musik och regnbågar, men också tvivel för vad gäller hans egen moral. Sakta börjar han byta sida i den enda konflikten som finns kvar i världen, den mellan människor med känslor och dem utan.

Equilibrium fick förhållandevis sval kritik, och floppade ganska rejält. Budgeten låg på 20 miljoner dollar, och de lyckades bara kamma in 5 miljoner dollar över hela världen. Men den har på senare år hyllats och ses som en kultfilm hos många. På IMDB har den en väldigt bra ranking på 7,8.

Våldsscenerna är helt fantastiska. Clericsen använder en speciell stridsteknik som kallas Gun Kata. Man kan beskriva den som en blandning av kung fu och eldvapen. Den inledande scenen ger ett smakprov på denna typ av våld som är så häftig att den gränsar till den vackraste konst.
En svår utmaning för filmen är just det faktum att de flesta inte får känna känslor. En film där karaktärerna inte utstrålar några känslor alls, där de onda inte utstrålar hat t.ex., känns verkligen lite tomt och ytligt. Och visst, Equilibrium är inte någon djup film, men den har ändå en bra poäng och en vision om framtiden, vilket är mer än man kan säga om många liknande filmer.